Arbetstid, flex och övertid - plus semester och ett nytt namn på SLU!

Några gånger om året brukar det bli diskussioner om arbetstid för en del anställda. Jag blir ofta förvånad över att så många vet så lite om vilka regler som egentligen reglerar deras arbetstid. Oftast är det forskare med årsarbetstid som hör av sig men även den vanliga kontorsarbetstiden verkar vara svårbegriplig ibland.  

Grundregeln för de som har kontorsarbetstid är att de ska vara på arbetet måndag-fredag 8-16:20, med 30 minuters lunch. Men det går också att välja att istället ha systemet med sommar-/vintertid så man arbetar 8-16:40 vintertid och 8-16 sommartidtid. Sen kan man ovanpå dessa grundalternativ ha flextid. Då kan den anställde välja att börja arbetsdagen någon gång mellan kl 6 och kl 9 på morgonen, lägga lunchen (som då kan vara från 30 min till 1 tim 30 min lång) valfritt i intervallet 10:30-13.30, och avsluta arbetsdagen tidigast kl 15 och senast kl 19. Observera att det är den anställde själv som kan välja att flexa. En chef kan aldrig beordra sina anställda att flexa.

Hur är det med övertid då? För den som har fast arbetstid är det väldigt enkelt. Om en chef beordrar dig att arbeta före 8 eller efter 16:20 (eller efter 16 alternativt 16:40 för den som har sommar-/vintertid) så är det övertid. Punkt slut. Men hur blir det om man har flextid då? Kan man då beordras att börja redan kl 6 eller att jobba till 19 utan att få extra ersättning för det? Svaret är "Nej!". Så fort någon beordras att arbeta utanför den fasta ordinarie tiden (8-16:20, alternativt 8-16 eller 8-16:40) så är det övertid. Det innebär att den som har flextid frivilligt kan välja att börja kl 9 på morgonen, men om hen blir beordrad att arbeta till 19 på kvällen så är det övertid efter den ordinarie arbetsdagens slut kl 16:20 (alt 16 eller 16:40). Man kan t o m tänka sig en situation där en anställd är kompledig en hel dag men beordras att arbeta på kvällen. Då blir alla arbetade timmar övertid den dagen.

Flexibel arbetstid är en förmån för de anställda som den anställde själv förfogar över. En chef kan alltså aldrig beordra någon att flexa, utan om chefen beordrar någon att jobba utanför den fasta ordinarie arbetstiden så är det alltid övertid.

 #

Men nu närmar sig sommarsemestern för väldigt många på SLU. En del har antagligen redan påbörjat sin semester såhär efter midsommar medan andra jobbar nån vecka till. Sen finns det en del som nästan aldrig tar ut semester eller som sparar så många semesterdagar som möjligt. Till vad, kan man ju undra.

Semesterdagar som man aldrig tagit ut betalas ut i pengar den dag man slutar sin anställning. Man har ju tjänat in så kallad semesterlön under den tid man arbetat, dvs rätt att ha semester med full lön. Dessutom får man ut lite extra pengar när man har semester, semestertillägg. Det här gör att SLU hela tiden har en stor latent skuld, den s.k. semesterlöneskulden, alltså pengar motsvarande lön för alla de semesterdagar som anställda vid SLU sparat eller inte hunnit ta ut. Därför vill SLU att alla tar ut så mycket semester som möjligt och sparar så lite som möjligt. Samma princip gäller hos alla arbetsgivare. Inom kommunal sektor har man nu på sina håll börjat uppmuntra personalen att ta ut hela sin semester genom att - ge dom fler semesterdagar (!).

Det fungerar så att de anställda får välja om de vill omvandla semestertillägget (pengar) till semesterdagar (tid). Det blir 5-7 extra semesterdagar per år, beroende på hur mycket årssemester man har. MEN, för att få göra detta kommande år måste den anställde ha färre än 10 sparade semesterdagar vid årets slut, plus att de extra dagarna inte kan sparas utan måste tas ut under det kommande året, efter det att alla årets dagar förbrukats. Det här slår två flugor i en smäll: Semesterlöneskulden krymper eftersom de anställda totalt sett har färre sparade dagar och de anställda återhämtar sig bättre genom att de är lediga mer under året.

Vi har föreslagit att SLU skulle införa en sån här modell men i och med bytet av personalchef så blev frågan vilande. Förhoppningsvis kan vi få igång en diskussion om detta under hösten.

 #

Avslutningsvis så diskuteras återigen SLUs namn. "Ordet lantbruk lockar inte dagens ungdomar" sägs det. Att hitta ett nytt namn som beskriver hela vår verksamhet har visat sig vara i praktiken omöjligt. Så enda lösningen tycks vara att ha en person. Linné hade varit perfekt, om inte Växsjö hunnit lägga rabarber på det. Och dessvärre finns det nog inte någon liknande person med anknytning till nästan alla våra ämnesområden och som hela SLU därmed kan förknippa sig med och som dessutom är känd bland allmänheten. Så varför inte välja någon helt annan? En kulturpersonlighet? Vi vill ju att SLU ska vidga sig mot samhällsvetenskap och humaniora. Varför inte välja en författare som sysslat med undervisning, varit lantbrukare, liksom SLU associeras med hela Sverige (från ovan) och dessutom är Nobelpristagare och känd även utanför Sverige? Den jag tänker på är naturligtvis Selma Lagerlöf. Selma Lagerlöfuniversitetet, SLU. Att hennes initialer är SL måste väl nästan vara ödet? Sug på den karamellen!

Med detta tillönskar jag alla kollegor på SLU en skön sommar.

Lunkan (Lars Lundqvist, Ordförande Saco-föreningen SLU)